Draken & Co

Draken & Co

Om bloggen

I huvet på en drake.

Vintern har oss fortfarande i sitt grepp

ditt & dattPosted by Katarina Strahl Sun, January 31, 2010 11:38:48


Det är vackert med all snö, ljudet dämpas och det blir ljusare. Men nu är man allt trött på vinter! Mer sol, barmark och mer fågelkvitter, tack så mycket!

Ett år äldre har man lyckats å bli dessutom. Inte för att de gör någon skillnad. Man har ju inte direkt blivit vuxnare. Och inte klokare heller. Men man lär sig något varje dag smiley. Det får man vara tacksam för. Med en teflon hjärna är det inte lätt alla gånger.

Sorg har vi haft ytterligare en gång till i detta hus på kort tid. Måtte det nu bara sluta eller åtminstonde ha ett uppehåll på ett par år så att man hinner att återhämta sig och sammla nya krafter.
Fanny finns inte längre bland oss. Hennes juvertumörer växte plötsligt till med raketfart. Och vi fick ta det sorgliga beslutet att säga farväl.

Fanny var efter min första hona Wendy. Hon föddes 1998 och fick 4 kullar vara vi har två avkommor stannade kvar här hemma. Det är jag oerhört tacksam för.
Ulla och Krabat. Färgen är den samma, röd och vit, men det är så väsenskilda till temprament och sätt.
Krabat har grand mal ADHD. Stompar omkring och ställer till oreda. Framåt och social.
Ulla är en mild och försynt tjetj som inte gör mycket väsen av sig.

Fanny stannade pga att hon var bokad som avelshona och vid besiktning så noterade den veterinären till min stora förvåning, ett navelbråck. Självklart sålde jag inte Fanny till avel.
Men hur skulle jag göra? Navelbråcket som veterinären sa fanns kunde jag inte för mitt liv känna!? Hur jag en klämde och provocerade.
Efter en månad gick jag till en väldigt duktig kattveterinär för en bedöming.
Hon hittade ingenting! Utan sa att hennes "söm" var väldigt grov och därför kunde misstas för navelbråck.... grrr

Men då hade jag ju redan blivit så förtjust i Fanny, att hon naturligtvis fick stanna!
Noteras bör att Fanny aldrig heller fick någon kattunge eller barnbarn med navelbråck.

Vi sörger djupt våran lilla trollunge Fanny. Katten som jag länge trodde inte kunde spinna för att jag aldrig hörd ett ljud ifrån henne. Men det hon tog igen med råge på äldre dar då hon spann så det dånade med en ojämn gnisslande melodi. Hon gav oss många härliga minnen och vackra, trevliga kattungar. Ett fåtal gick vidare i avel. Ulla, Krabat och Kira Vira Snöyra.
Vila i frid älskade Fanny!

Den här bilden är den sista jag tog på Fanny december 2009. Lite ruggig i pälsen men pigg och vid gott hull.


Trots allt sorgligt har vi lite ljusglimtar i tunneln att se fram emot.
Äntligen väntar vi kattungar. Eller Kattunge....
"Svarta faran", Trine, fick hänga med till vet när jag åkte för att kolla Ullas livmoder. Den var i fin form. Inte förstorad eller förtjockad. Skönt! Nu är det bara att vänta in nästa löp. Göra ett nytt försök med ung herr Clouseau. Annars får Pipen mannen göra tjänst.
Trine klämdes också på för att kolla livmoder med reservation att hon eventuellt kunde vara parad. Jo veterinären hittade en liten hasselnöt. Men det kunde vara en bajputt också. Så frågan kom om vi skulle kika lite i ultraljud också.
Väl där så sa veterinären att tyvärr var det en rund och fin bajklutt men när vi endå höll på så skulle vi kunna kolla statusen på livmodern ordentligt. Sagt å gjort kollades det extra noga och efter ett långt tag så visade veterinären en liten mini banan som låg och sov i en aldeles egen måne!
Jippie det fanns en bebbe i magen trots allt! Inga fler konstaterades men eftersom hon var så lite gången så finns det möjlighet till att det finns någon fler gömd. Vi håller tummarna.

Vi håller också tummarna för de honor som varit på besök till Pipen.
Att det tar och att det blir jättefina och trevliga kattungar som resultat!
Å sedan ser vi fram emot Pipens långväga flickvän och de kattungar som det kan bli där. En dröm skulle i så fall gå i uppfyllelse!smiley
Sen ser jag fram emot att få honom chipad.

Kanske ser det inte så mörk ut som det känns!
Vi har en del resor att se fram emot med när och kära. Ska bli jättehärligt!

Krama och ta hand om varandra!

/Kattis



  • Comments(4)

Fill in only if you are not real





The following XHTML tags are allowed: <b>, <br/>, <em>, <i>, <strong>, <u>. CSS styles and Javascript are not permitted.
Posted by Christin Gardholm Sun, February 07, 2010 01:05:33

Jag lider med dig!!! Brutus och Stina är fortfarende pigga och busiga, trots sina 11 år. På måndag och tisdag ska de slutföra stamrenoveringen och jag är väldigt orolig för att Brutus ska bli skraj, han hatar oljud. Exempel: På nyårsafton vid 12-slaget när det smäller som värst står Stina i fönstret och kollar och är jätteintresserad av alla otrevliga fyrverkerier (hon gillar det) medans Brutus blir rädd och går under sängen med STORA pupiller och "stänger av sig själv". Jag har tagit en semesterdag på måndag och jag hoppas att de verkligen kommer och "låter" som värst då. // Christin

Posted by Kattfarmen Fri, February 05, 2010 17:57:06

Jag känner med dig Kattis. Sogen efter en katt är obeskrivlig.
här hemma känner vi på Lisas juvertumörer var och varannan dag. Ingenting har hänt på minst 6 månader så hon får fortsätta att gnälla över att hon får för lite ost.
Gorgonzola är bra och de flesta lagrade hårdostar :-)
En tröst är att vi bokat en ny katt, Aldo Raines hos Vildhjärta, Livet går vidare.

Posted by Yvonne Fri, February 05, 2010 00:08:11

åå va tråkigt, jag kan känna eran sorg, det är bland det värsta jag kan tänka mej ska hända.=(

Massor av kramar från oss alla i Öringe

Posted by Moa Tue, February 02, 2010 19:45:00

Nej, vad sorgligt! Det är verkligen hemskt när de blir sjuka och man måste bestämma sig, det är då jag varje gång tänker o bestämmer mig för att nej, inga fler djur, men det blir det ju! Senast ett marsvin som ser ut som en liten bullterrier och heter mio! kram moa